Lagen om digitala tjänster utgör en del av verkställandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

FN:s och EU:s bakomliggande regelverk

I FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (nedan FN:s funktionsrättskonvention) finns artikel 9 som handlar om tillgänglighet och digital tillgänglighet. Artikeln är mycket omfattande och genomsyrar hela konventionen. I den engelskspråkiga konventionen används emellertid endast en term accessibility. Tillgänglighet och digital tillgänglighet är synonymer, även om tillgänglighet vanligen förknippas med tillgänglighet i byggd miljö och digital tillgänglighet till tillgång till information. Innehållsartikel 21 (yttrande- och åsiktsfrihet samt tillgång till information) i FN:s funktionsrättskonvention säkerställer å sin sida att personer med funktionsnedsättning på lika villkor som andra garanteras rättidig information som är avsedd för alla och utan extra kostnader i sådan digitalt tillgänglig form och med sådan digitalt tillgänglig teknik som lämpar sig för personer med funktionsnedsättning.

Europeiska unionen har ratificerat FN:s funktionsrättskonvention. I den lagstiftning som ingår i EU:s behörighet ska konventionens skyldigheter beaktas. Finland har också ratificerat FN:s funktionsrättskonvention 10.6.2016 och konventionen är gällande rätt på lagnivå. Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 om tillgänglighet till offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer, det s.k. webbtillgänglighetsdirektivet, har verkställts i Finland genom lagen om tillhandahållande av digitala tjänster.

Om tillämpningsområdet för lagen om tillhandahållande av digitala tjänster

I lagen om tillhandahållande av digitala tjänster (nedan lagen om digitala tjänster) har man på ett intressant sätt beaktat universell utformning (Design for all, DFA). Enligt artikel 2 i FN:s funktionsrättskonvention innebär universell utformning att produkter, miljöer, program och tjänster planeras så att alla människor kan använda dem i så stor utsträckning som möjligt. I 2 § 1 mom. 4 underpunkten i lagen om digitala tjänster avses med tillgänglighet principer och tekniska hänsyn som ska respekteras när digitala tjänster planeras, utvecklas, underhålls och uppdateras, i syfte att göra tjänsterna mer tillgängliga för användarna, särskilt personer med funktionsnedsättning. Universell utformning är således på sätt och vis inbyggt i denna paragraf.

Det har sagts ganska entydigt om tillämpningsområdet för lagen om digitala tjänster att det enbart är fråga om den digitala tillgängligheten till myndigheternas webbplatser. Det kommande EU-direktivet om tillgänglighet skulle sedan omfatta privata aktörer. Detta konstaterande stämmer inte riktigt, eftersom lagen utöver myndigheternas webbplatser också gäller bl.a. stark autentisering och funktioner i anslutning till nätbetalning samt bankernas och försäkringsbolagens digitala tjänster. Med tanke på likabehandlingen av personer med funktionsnedsättning är det ytterst viktigt att de kan använda stark autentisering på olika sätt både på webben och mobilt när samhället digitaliseras. FPA:s beslut, tjänsten Mina Kanta-sidor som gäller hälso- och sjukvård och läkemedel samt exempelvis medborgarinitiativ ligger bakom den elektroniska dörren. Dessutom ska rätten till grundläggande banktjänster för personer med funktionsnedsättning säkerställas också i digitala tjänster. Någon behöver mer tid för att klicka på nyckeltalet och någon annan ett särskilt skärmläsningsprogram, via vilket man uträttar ärenden i digitala tjänster.

FN:s kommitté för funktionsnedsättningar har i sin rekommendation nr 2 (2014) om tillgänglighetsartikel 9 ansett att när offentliga medel används ska man vid offentlig upphandling beakta att varor och tjänster är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Tillgänglighet och digital tillgänglighet är en positiv särbehandling av personer med funktionsnedsättning. Detta har också beaktats i lagen om digitala tjänster. Ett företag, en stiftelse och en förening ska nämligen beakta kraven gällande digitala tjänster när denna aktör av myndighet fått finansiering för utveckling eller användning med minst hälften av utvecklingskostnaderna eller de årliga underhållskostnaderna. Dessutom har det uttryckligen föreskrivits att tjänsteleverantören vid offentlig upphandling ska beakta särskilda tillgänglighetskrav.

Tillgänglighetskrav och tillsyn

I lagen om digitala tjänster förutsätts att tjänsteleverantören säkerställer att innehållet i de digitala tjänsterna är möjliga att uppfatta och förstå med hjälp av särskilda tillgänglighetskrav. Tillgänglighetskraven definieras å sin sida i enlighet med de standarder som Europeiska unionen gemensamt kommit överens om. Tillsynsmyndigheten ska således hålla dem tillgängliga för var och en på sin webbplats www.tillgänglighetskrav.fi.

För tillsynen över verkställigheten av lagen om digitala tjänster svarar Regionförvaltningsverket i Södra Finland. Ett rättsskyddsmedel är den i lagen nämnda tillgänglighetsklagan till tillsynsmyndigheten, om tjänsteleverantören inte har iakttagit de krav och skyldigheter som anges i lagen.

Till sist

En central utgångspunkt i FN:s funktionsrättskonvention är att genom olika åtgärder säkerställa alla mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning. De har rätt till ett självständigt liv och delaktighet i samhället på lika villkor som andra. I och med att samhället blir allt mer digitalt krävs det också att människor har digitala färdigheter och att tjänsteleverantörerna har sådana tekniska lösningar som är tillgänglighetsanpassade och digitalt tillgängliga. Lösningarna på webbplatserna eller i mobilen ska vara rättidiga och de får inte medföra extra kostnader för personer med funktionsnedsättning jämfört med andra människor. Lagen om digitala tjänster utgör således en del av verkställandet av FN:s funktionsrättskonvention.

Skribent

Henrik Gustafsson

Jurist vid Invalidförbundet

Titta också på de här

Tillgänglighetsarbetet med Jyväskylä stads webbplats

Läs föregående case